Att vara barn i en vuxenvärld

Reagerade på något på midsommar. Närvarande var två barn, var en Kevin 8 år, älskade när vi skulle leka. Det gjorde ju vi vuxna oxå. Första lekarna skulle ta plats på en fotbollsplan några 60 tal meter bort från huset. När vi sa att nu går vi dit, så var Kevin där på 10 sekunder. Men vi vuxna skulle ju sträcka lite på oss, fixa något att dricka, gå på toa en omgång, kolla maten osv. Tog ju några minuter. Kevin blev tokig på oss. Vi var ju så långsamma. Jag tyckte inte det men tänkte tillbaka, när jag var barn.
Julafton. Shit vad sega alla vuxna var. Vi kollade Kalle. Sen skulle vi äta. Men all mat var ju inte riktigt klar. så det tog ju en stund. Sen åt vi. Vi barn var klara fort, men dem vuxna åt långsamt och tog en omgång till mat. Sen hade dem mage att dricka kaffe. Flera koppar. Och pratade gjorde dem. Massor. Sen, äntligen fick vi öppna paket.
I feel your pain Kevin, gör verkligen det. Men en dag, om cirka 15 år, kommer du oxå ta mat i två omgångar och kanske till och med ta en kopp kaffe, innan det blir lek. Eller paketöppning.
 
/S


Kommentarer
Maria

Fint namn ;)

2013-06-25 @ 18:43:38


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Sara Elisabeth Åkerman

Let us step out into the night and pursue that flighty temptress, adventure.

RSS 2.0