Nöjd

Under dagens träningspass gjorde jag något jag inte gjort på länge. Eller ja, någonsin. Jag sprang på löpbandet. Under den senaste tiden på gymmet har jag känt att jag har fått bättre kondition. 10 min som uppvärmning på crosstrainern och sen efter styrkan blir det 30 min till på crosstrainern. Men jag springer inte på löpbandet pga av mina benhinnor. Det är dem som spökar mest av allt när det kommer till mig och konditions träning. När jag springer, så efter ett tag känns det som en blandning av att någon sticker in knivar i smalbenen, århundradets sendrag och ren och skär smärta till den gränsen att jag vill gråta, vilket har hänt. Och nej, inte psykologist. Jag springer fel, hur man nu kan göra det, men rullar fel på foten tydligen.
Men ja, av någon anledning tyckte jag det skulle vara kul att se hur långt jag skulle komma på löpbandet.
Ja, rent fysiskt kom jag ju inte så långt, eftersom löpbandet står där det gör men.

Jag klarade 850 meter innan benen värkte så mycket att jag vill gråta och inte kunde stå längre. 850 meter är kanske för er hurtbullar och löpare inte så mycket men för mig är det så. Tycker själv det låter ynkligt men.
Men det bästa egentligen, var att jag kände att jag kunde springa mer. Jag har konditionen till att springa längre. Vilket dock gör mig ännu surare på mina förbannande jävla skit benhinnor.
Men en gång tiden så kunde jag klara av 2,5 km trots att det gjorde ont. Så självklart blir det bättre av att träna upp det, så jag siktar på att kunna springa minst så långt igen.
Men små steg. Vill kunna kommer över 1 km till min födelsedag om drygt en månad!
Så bygger på träningen från och med nu, när det kommer till kondition. Sammanlagt 40 min på crosstrainerna och sen löpbandet.



Ja, fotot är taget från golvets synpunkt. La mig här för det kändes som om jag stod upp en sekund till,
så skulle jag dö.

Jag känner inte bara skillnad att jag orkar mer. Jag har blivit smalare under brösten bla. Dock har brösten växt. Varför kan jag inte vara som alla andra, och tappa lite cm på brösten först? Inte för att vara sån, men är det något som behöver minimal tillväxt så är det mina bröst.

/S


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Sara Elisabeth Åkerman

Let us step out into the night and pursue that flighty temptress, adventure.

RSS 2.0