Jag är en tjej som har skin på näsan. Kan stå på mig. Inte den som viker sig.

Sådär. Ja ni vet.

Men det är inte klokt vad jag har blivit blödig på senaste år. Jag gråtar till nästan varenda

film och serie jag kommer över. Get a grip women!

Jag grät så mycket till The Notebook att jag så gott som låg och hyperventlierade. True story.

Men ja det är ju en sjukt sorglig och fin film. Men ikväll kollades det på Tjejligan.

För er som inte är bekanta med så handlar det om tjejer som spelar baseball i USA under

andra världs kriget. Älskar alla filmer mer sport.

Nej men vad gör jag? Jo, bölar till den med. Sista tio minuterna är ju både ledsamma och fina.

Och bara det att jag beskriver en film som fin, borde väl vara nog för att tycka det har gått för långt?

 

Nej, serie kolla typ die hard filmerna.

Ja, dem manligaste filmerna jag kunde komma på på rak arm.

 

/S