Jag har kommit fram till vilken typ av förälder jag kommer bli. Eller ja, i ett visst avseende.
Tävlningar och sport.
Tror inte jag kommer bli den där föräldern som säger "det viktigaste är att delta" och "bara du har roligt så spelar inget annat roll".
Nee, jag kommer lära ungarna att göra sitt bästa. Ibland räcker det och ibland inte. För ja, det finns vinnare och förlorare. Som i hela livet. Om dem förlorar, så ja, den här gången var någon annan bättre. Så är det. Givetvis ska dem ha kul, kommer ju inte tvinga ungarna till något.
Och nej, det betyder inte heller att jag kommer stå med en piska över min 7 åriga son på fotbollsträningen. Snälla, ta detta jag säger med en nypa salt. Det är mer åt vilket håll det lutar åt. Okej?

/S