Djurägare är en intressant gren av människosläktet.
Vi har ett kösystem, som sjukhus och banker. Du tar en liten lapp i lilla automaten och väntar på att ditt nummer blir uppropat. Inga konstigheter. Men ungefär 85% av alla djurägare kommer fram till oss och frågar om de måste ta en nummerlapp. Sen när dem gjort det, så kommer dem fram igen och rapporterar vilket nummer dem har fått.
- Jag fick nummer 26.
- Ja, det är två nummer före dig så slå dig ner så länge så ropar vi sen.
Det ser dem förvånade, även lite smått irriterade ut över detta men sätter sig. En annan favorit fråga är "Kommer ni att ropa upp vårt nummer eller?" Om dem väntat i 5 minuter.
Sen verkar dem tro att det ska gå fortare här på akuten än på ett vanligt sjukhus. Om dem får vänta mer än en kvart så är dem framme och påpekar det. Då säger vi att det är kö just nu på akuten, men dem jobbar så fort som möjligt. Då är det förvånansvärt många som klämmer ut sig "Så här länge behöver man inte vänta på ett vanligt sjukhus" Jo hej du!
En annan sak detta släkte har gemmensamt är att dem tror att jag är tankeläsare. Jag trycker fram ett nummer så kommer ägaren fram till mig. Står bara där och tittar på mig, som om jag vet exakt vad denne vill.
- Vad kan jag hjälpa dig med?
- Jag har bokad tid med min hund, säger denne. Sen säger denne inget mer.
- Okej, vad heter hunden?
- Maja! som om det vore självklart.
Sen kommer det roliga mina damer och herrer. Det finns miljoner sätt att stava Maja. Även Wilma och Sigge stavas på trettioelva olika sätt.
- Hur stavar du Maja?
- Med två Y och ett H, så klart, jag som svar. Så klart det stavas så.
Tack för att jag fick ventilera mig!
Nu är det helg!

/S