Ja, jag vet att julen är över, men jag kör dikten ändå. En klassiker.

Midvinternattens köld är svår,
tio små nissar i djupsnö går.
Rävsax gömd under skynke vitt,
knipsar nisse av på mitt.
Livsandar snabbt för honom tryter,
snart i sitt eget blod han flyter.　

Nio små nissar i midnattstimma,
traskar fram i månljustrimma.
Ugglan hoar i sitt näste,
istapp faller tyst från sitt fäste.
Nisse spetsas utav tappen,
nisse ligger död på trappen

Utanför dörren står gröten och ångar,
åtta nissars intresse den fångar.
Under stigande hunger fatet de nalkar,
en stackars nisse på kanten halkar.
Han sliter, han kämpar, han svettar sig blöt,
men sjunker likväl ner i kvicksandslik gröt.

Många springor stugan har,
där sju små nissar in sig tar.
Katten som bakom dörren ruva,
slukar nisse med hull och luva.
Resterna av nissehand,
suger misse bort från tand.

Sex små nissar mot julbordet ila,
snabbt dom uppför bordsben kila.
När sista nissen över kanten hasar,
han tappar greppet och nedåt rasar.
Faller nedåt likt ett lod,
mattan färgas röd av nisseblod.

Nissar fem i väldig iver,
springer runt, ty hungern river.
Nisse snubblar på sitt skägg,
faller rätt på knivens egg.
Lilla nisse stackars saten,
rinner ut i sillsalaten.

Fyra små nissar festat på sill,
och nu de törsten släcka vill.
Mot glöggen de springer i samlad tropp,
och tar för sig i vars en kopp.
Ner ramlar nisse i glögghett hav,
likt skållad mandel hans skinn faller av.

Tre små nissar i granen sig svingar,
mellan ljus och änglavingar.
Nisse sig för nära våga.
Strax han står i ljusan låga.
Doftar snart likt vidbränd stek.
Ångrar då sin ystra lek.

Två små nissar omkring sig tittar.
En smällkaramell då de hittar.
Nisse ner på den då hoppar,
men för detta den ej stoppas.
I tak, på golv, på gardin med frans,
finns nu nisses hjärnsubstans.

Husbonn stiger upp i natten,
för att kasta lite vatten.
Men under husbonns tunga toffla,
nisse blir till krämig våffla.
Snön ligger vit lite här och var.
Inte en jäkla tomte finns kvar.