Ja, det är precis vad jag är. Mobbad med stort M. Okej, lite överdrift men hackar på mig, det gör dem!
Carro eller Caroline. Inte alls komplicerat att säga. Trodde jag. Häromdagen fick mina Västerås vänner höra hur jag utalar namnet Caroline. Även Köping vännen som heter Caroline, fick höra. Efter två måndaer tillsammans så lägger dem märke till det. Och var gör dem? Jo, dem skrattar åt mig. Verkligen asgarvar!
Enligt dem, så säger jag tydligen Cärro alternativt Cäroline. Eggar mig att säga det om och om igen, så dem får sig ett gott skratt. Jag menar...med Ä? ingen säger så, inte ens jag!
Jag lovar och svär att jag säger Caroline med a, precis som man ska.
Ni har fel på hörseln, allihopa!
Sen pratar jag tydligen för snabbt också.

/S