Hade en diskussion på jobbet idag om hur en del, eller jag skulle vilja säga, många svenskar beter sig när de ska prata engelska.
De hemska utalet till en början. Allt ska försvenskas, utalas på ett svensk sätt som gör att det skär i öronen och sägs så att det verkligen hörs att man är från en liten håla någonstans i detta avlånga land. Näst intill pinsamt.
Sen är det också att många slänger in svenska ord mitt i en englelsk mening! De antar att bara för att resten av meningen är på engelska så förstår ju engelskmannen hela sammanhanget om man byter ut ett nyckelord mot ett svensk ord.

Prakt exempel:
En engelsk kvinna skulle sälja sitt hus och hade nu visning. Folk passar ju givet vis på att ställa frågor - har kommit till en ganska mörk källare.
Kvinna som är för att kolla på huset: Can you get fukt down here?

Prakt exempel 2:

En svensk skulle hålla föredrag för sitt företag utomlands. När han står uppe på podiet ringer hans mobiltelefon. Det är hans flickvän som ringer och berättar att hon missat en tenta på universitetet. Han tycker att det känns lite pinsamt och vill förklara:

- It was my girlfriend. She has just fucked in a tent.

/S