Vaktplikten som brast

Satt här i mitt lilla rum. Läste min bok. Hör det där knapret från köket. Som jag hör dagligen. Det är Akilles som äter sitt torrfoder. Inget mer med det tänker jag. Slänger då av en slump en blick på min säng. Där ligger Akilles, med uppspärrade ögon och öron. Han känner ju också igen det där knapret. Bara det är han som ska göra det och han ligger ju här.
Det går inte ihop.
Precis när jag ska resa på mig och kolla, så kommer en annan liten gul/vit katt ut från köket, sätter sig och tittar på mig och Akilles. Med blicken "Jaha, och vad kollar ni på?" Efter några sekunde blir det fart på Akilles och han jagar ut den lilla katten.
Nu sitter han i hallen, med ögonen på dörren. Nu duger det att ha koll minsann!

/S


Kommentarer
Maria

Haha xD

2008-12-22 @ 21:54:30


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Sara Elisabeth Åkerman

Let us step out into the night and pursue that flighty temptress, adventure.

RSS 2.0