Katten i huset

Min katt heter Akilles. 4 år. Fyra ben och en svans som de flesta katter. Blev del av denna famlij för snart exakt 4 år sen. På den tiden tyckte han att tvättmasken var väldigt läskig och att regn var det bäst som fanns. Nu är det tvätom.
Om Akilles hittar en stängd dörr blir han irreterad. Dörrar ska vara öppna. Han sätter sig vackert framför dörren och jamar. Inget gulligt jam utan nästan skriker som om någon håller på att flå honom levande. Om in någon i famlijen kommer och hjälper honom med detta problem så tar han sats och öppnar själv. Är han utomhus och det börjar regna/snö så hörs det på lång väg att han är påväg hem då han jamar sig genom hela färden hem och om ingen är vid dörren för att ta hand om den blöta katten jamar han så där igen. Flå-levande-jamet.
När telefonen ringer så skäller han på den. Ja faktikst, som en mix av en hund och katt ligger han där och skäller.
Sen vill han alltid kela när det är som minst lämpligst för oss andra. Sitter vi och läser en bok eller tidning så hoppar han upp och sätter sig mitt i boken/tidningen och tittar på en som vi inte har klappat honom på flera dagar. Sitter vi framför datorn, så hoppar han upp och sätter sig framför skärmen. Där ska han sitta tycker han.
Han är mysig min katt.

/S


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Sara Elisabeth Åkerman

Let us step out into the night and pursue that flighty temptress, adventure.

RSS 2.0