Trummfjollan från Götet

Kom precis hem från sporthallen där min bror spelade final i helgens cup. De förlorade med 20-23 mot RIK, som de också förlorade mot i Partille Cup tidigare i sommras. Surt.

I RIK:s supprot som då består av föräldrar till spelarna finns det en karl, medelålders, högt hårfäste/snart flinitis och smal som en sticka är han. I alla år som jag kommer ihåg har han alltid kommit med en stor trumma till varje match. Denna trummar bankar han på. Konstant. Matchen genom. Det är så irreterande och osportsligt så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Han trummar när kommentatoren presenterar lagen, han trummar då RIK är i anfall/försvar, i halvlek då det inte är en spelare på planen och han trummar i slutet, genom hela "tack för matchen" cermonin". Sen om han är missnöjd med ett domarbeslut, så tar han i för kung och fosterland när han bankar på trumman och råglor på domaren. När man gick utan för Sprothallen så hörde man trumman ut på gatan....Nästa gång kommer jag köra upp trumman på honom där solen inte skiner....
Sa faktist åt honom en gång för några år sen. Tittar på mig som om jag var dum i huvudet och sa "Men jag hejer bara på mitt lag", vänder sig mot planen igen, trummar och skriker  "Kom igen killar, jobba i försvaret"
Då ska det tilläggas att hans "killar" var i anfall just då....Killen med koll!

Jag börjar tro att han är gift med denna trumman. Tror faktikst inte ens han har en son i laget, utan bara hänger med på matcher för att få träna upp sin runkmuskel helt enkelt. För trumman kan inte ge mycket respons i sexlivet, precis som Robins stubbe ute i skogen! Frun tröttnade på sin trummande man eftersom han  tillbringade all tid med trumman så det blev skilsmässa. Om han nu skulle ha en son i laget så träffas dom nog bara vid matchtillfällen men då har inte pappsen tid med sonen för han måste ta hand om trumman både för och efter matchen. Min teori.

/S 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Sara Elisabeth Åkerman

Let us step out into the night and pursue that flighty temptress, adventure.

RSS 2.0