Jag som svor för några månader sen att det skulle dröja några år, om ens någonsin, att jag skulle göra en läxa igen. Men nu sitter jag här med en sån där jävlen som ska göras tills imorn "suck".
Ska hålla en kort presentation om mig själv imorn. Tänkte genast tillbaka på alla SvC lektioner vi haft...Kobran...fin avslutning...prata högt och tydligt...Gun....allt det där.
Kommer ni ihåg hur hon alltid kom in på måndags morgonen och sa att vi skulle vara tacksamma för en ny underbar dag...sen undrade hon varför vi såg så trött ut? Undra hur många gånger jag höll på att strypa henne med sitt påklistarade leende?
Förlåt, för min negativitet, borde vara tacksam för denna underbara dag i stället!

/S