The first lady

Bowling igår. Enligt mig så är det underskattat! Vi hade så roligt!
Sen några Smirnoff på det! Kanon!
Efter en stund så blev det min tur, jag tar upp mitt melongröna klot och skjutsar iväg. När mitt klot åkt förbi, så åker den lilla bommen ner framför käglorna...och stannar där. Fundersamma och lite förvirrad står vi och tittar på bommen och väntar på att den ska åka upp så att jag får skjutsa iväg mitt andra försök. Men den lyfts inte. Vi hämtar bowlingmannen bakom disken, han som jobbat där i all evighet och berättar problemet. Då frågar han vem som var sist med att spela. Min tre vänner pekar direkt på mig och säger "det var hon" allt för att skydda sig själva. Klart, det var ju jag som orsakat denna situation men dem kunde inte ha svarat snabbare. ; )
Bowlingenmannen granskar mig och frågar om jag hade tagit i när jag skjutsade iväg klotet. Jo men visst hade jag det, annars kommer det ju inte fram. Då berättar han att för 10 år sen instalerade dem ett system som registerar när ett klot åker mot käglorna, ungefär en laserstråel precis framför de röd/vita pinnarna. Men nu hade lasern inte registrerat detta utan bara att det hamnde ett klot bakom käglorna. D.v.s klotet hade en förhög hastighet föra tt kunna registreras.
Detta förvirrade hela systemet och stängde ner sig helt enkelt. Detta händer oftast killar, då de är lite starkare än tjejer. Men det hade aldrig hänt en tjej försen jag klev in där igår kväll!
Så jag kan med stolthet säga att jag var den första tjejen som lyckades med detta! Lite armmuskler har man ju fått från sina 10 år som handbollsspelare.

/S


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Sara Elisabeth Åkerman

Let us step out into the night and pursue that flighty temptress, adventure.

RSS 2.0