Idag, efter en helt värdelös dag i en den iskalla datasalen, så fick vi sluta lite tidigare. Jag traskar lyckligt ner till bussen som ska gå 14.26, dock lite ledsen över att jag missar 14.35 tåget, men hade ju en bok, mp3 och tänkte införskaffa lite onyttigheter som jag kunde roa mig med i väntan på nästa tåg som skulle gå en timme senare.
När jag står vid busshållsplatsen kommer Terece, en tjej i klassen, och erbjuder mig skjuts till stationen för hon skulle änåd åt det hållet. Tacksammat hoppar jag in bilen och vi brummar iväg. Väl vid stationen säger jag hej då och slänger ett öga på klockan. 14.34. Jäklar, tåget går om en minut! Hinner jag?! Klart jag gör, efter tre år med Mats som idrottslärare så måste det gett resultat.
Likt en nigrian i upploppet, springer jag genom tågstationen, sen blir jag Sara Trapptämjarn då jag springer upp mot toppen, sen genom den, då, oändliga övergången mot spår 5! Ner för nästa trappa och ut brevid spåret. Anfådd och lite smått varm blickar jag upp mot den svarta skylten med neongröna nuffror och bokstäver. Nytid: 14.45.
Jaja, lite motion har väl ingen dött av?

/S